Han får mig att känna
Jag läste precis det här på Sjuttondes blogg och det är så himla rätt så jag tänkte dela vidare, eller spara för att komma ihåg själv. I vilket fall som helst så stod det såhär:
"Det var sent, mycket närmare morgon än kväll, och klackarna hade sedan länge svikit. Så vi gick barfota vägen hemåt, bort från alla unga och dumma som dansade för fullt några meter bakom- så som vi med hade gjort, sekunder innnan. Det var så varmt och våra matchande systertatueringar kändes som livets triumf. Vägen hem tar stopp, några killar fångar våran uppmärksamhet- de säger att de har 3 frågor. Eller var det kasnke 4? Vi säger så iallafall. Så, mer än 4 frågor senare, mer än 4 dryga svar & mer än 4 skratt senare blir den ena av killarna döds-seriös. Han kollar på oss och frågar med sin skånska dialekt-"Vad är det egentligen ni tjejer söker efter hos killar?". Plötsligt räckte inte de dryga svaren till länge, plötsligt kan vi inte skratta bort det, för plötsligt vill han ha ett riktigt svar. Men vi båda förblev tysta, för vi tycktes inte veta svaret.
För vad är det egenligen vi tjejer kollar efter? Vad är det vi vill ha? Jag har tänkt på det ganska mycket sen dess, sen den där sena sommarkvällen i Kroatien. Liksom, är det en hårfärg? ett utseende? ett personlighetsdrag? eller kanske ett speciellt intresse han har? Nej, jag tror inte det. För visst tror jag att dessa saker kan spelar roll, föresten spelar roll, men det är inte de som avgör. Det är inte hans utseende som kommer göra att du faller så hårt för honom, det är inte heller hans innebandy-intresse som kommer få dig att vilja stanna i hans famn föralltid & det är framför allt inte hans ögonfärg som kommer få dig att älska honom. Det kanske är sakerna som får dig intresserad, sakerna som du gillar med honom. Men Saken som får dig att älska honom är något helt annat. Det är något du inte kan se, inte kan ta på eller för den delen förstå heller. För det är en känsla. En känsla han ger dig. Typ som när han får din kropp att skrika efter honom, längta så att du nästa spricker. Eller som när han får dig att skratta så hemskt mycket när du egentligen bara känner för att gråta. Men även när han får dig så jävla nere, på botten rent ut sagt, för att nästa stund låta dig sväva på molnen. För om han får dig att känna överhuvudtaget så är han rätt. Han är inte perfekt, han är säkert inte den du trodde att du skulle falla för & han kommer säkerligen få dig att må skit. Men han får dig att känna levandes. Du finns, du känner, du lever- allt det hör liksom ihop. Så om jag hade fått samma fråga nu som jag fick den natten i Kroatien hade svaret varit, att jag tror att vi söker efter någon som får oss att känna. Så, så länge han får dig att känna- ja, då tappar allt det där andra sin betydelse."
